Andra veckan?!?

Tiden går fort när man har roligt!

Den andra veckan har rusat iväg! Våra samhällen slutfördes och presenterades för varandra i torsdags. Det var riktigt häftigt! När skapelserna var färdigställda fick vi ge respons åt varandras verk. Det var inte helt enkelt. Jag försökte verkligen att släppa allt och ge det ord som kom till mig först som respons. Det var lite lurigt. Man vill ju att den person som skapat ska känna att det stämmer, att de blivit uppfattade på rätt sätt. Å andra sidan kan ju det man skapat få en ny synvinkel av det andra ser, men som man själv kanske missar...

Hur som helst. De ord som stämde väl in på vad jag försökt att skapa, var försvarande och livspussel. Ibland kan vi människor vara försvarande av det som för tillfället råder. Vi kan vara obenägna att förändras, eller att vilja förändras. Jag upplever att det finns en viss tröghet när det gäller förändring och utveckling. Denna försvaring, eller tröghet, behöver inte alltid vara dålig. Men ack, så irriterande och jobbig ibland. Ordet livspussel är komplext. Vi pusslar, planerar och lirkar för att få ihop vår vardag. Vi vill träffas, uträtta, utföra. Livet är ett pussel. Men livspussel för mig är också det pussel som kan läggas med hjälp av oss alla. Vi har alla ett helt bagage med en massa olikheter (och likheter) som kan behöva att matchas ihop ibland för att kunna komma framåt. Människor, samhällen, länder, värdsdelar, världen har olika pussel att lägga. Varje pusselbit har sin historik och sin form.

K bad oss också fortsätta meningen "Detta är ett samhälle som..." utifrån vad vi skapat. Mitt samhälle är ett samhälle som bygger på historik och utveckling. K bad oss också att ge ett tips på en bok eller på en film som passade in på vårt samhälle. Jag kom direkt att tänka på Crash. Crash bygger på microberättelser om åtta huvudpersoner. Deras berättelser kommer att pusslas ihop under filmens gång, på ett oerhört fascinerande och smart sätt. Jag tycker att Crash visar de svårigheter vi ibland har att lägga pussel med varandra. Vi är inte så bra på att se till var och en av oss och ge tid till att försöka förstå varandra. Ibland kör vi bara på i 110 och missar varandra. Kanske är vi alltför egocentriska?!

Genomgångarna av varandras samhällen var riktigt bra. Det var intressant att höra vad klasskompisarna tänkt när det skapat. En del av samhällena hade ändrat sin riktning under tidens gång, många hade varit öppna för infall, ändringar och tolkningsmöjligheter. Jag kan själv känna att jag ibland låser mig vid en tanke. Jag försöker att "go with the flow" men lyckas inte alltid. Som jag tidigare beskrivit är jag (har åtminstone blivit) en obotlig teoretiker och tillåter mig inte alltid att släppa taget och bara göra. Jag vill släppa taget och bara göra. Jag hoppas verkligen att det kommer. Jag tror att jag kan.

Under veckan såg vi också Du levande av Roy Andersson. Även denna film visar svårigheten med att nå varandra. Vi talar ibland förbi, över och under varandra. Filmen var fantastisk. Det var så kul att vi såg den, eftersom det är en av de filmer som jag länge velat se men bara inte fått (eller tagit) tillfälle att se. Den är snygg, stilren, meningsfull, gripande och härlig. Det är en film som sätter sig och jag har under veckan funderat över hur jag "tog" filmen. Har nog inte riktigt blivit helt klok över det ännu...

Veckan avslutades med att påbörja ett grupparbete. Vi ska utifrån våra samhällen med tillhörande ord, detta är ett samhälle som- meningarna och filmen eller boken vi valt, finna en gemensam essens... En gemensam preformance by five is coming up...Skriver mer om detta i veckan.

Jag trivs fortfarande. Jag stormtrivs.

Från dinosaurie till coca cola

Här är min lilla skapelse. Denna kreation bygger på orden människor, historia och pussel. Dessutom är den inspirerad av en korgstol och ett litet informationsblad från Mc Donald's om dinosaurien Rexy...Tänk vad som kan ligga bakom ett konstverk?!

Första veckan

Kursen har startat, vi är igång, och jag är redan stolt. Jag är stolt för att jag valde att arbeta inom temat Konstnärlig gestaltning. Jag har utmanat mig själv.

Jag kan skriva uppsatser. Jag har skrivit ganska många nu. Jag vet vad som är rätt och fel när man skriver uppsatser. Under denna kursens första vecka har jag fått höra att det inte finns något rätt eller fel!? HJÄLP!

K är aningen hemlighetsfull inför det som komma skall. Vi får inte veta så mycket om vad som ska göras från en dag till en annan. Det betyder att jag inte kan planera så mycket i förväg. Jag som är så bra på att planera. Jag brukar planera exakt hur många sidor per dag som jag bör läsa i kurslitteraturen. Nu kan jag inte planera?! HJÄLP!

Efter en vecka, jag upprepar, en vecka så har denna kurs rört om i mitt huvud. Skolans värld kan många gånger vara stel, regelmässig, rutinmässig. Jag passar där. Jag kan den världen. MEN! Jag har så många gånger funderat på hur i helsike skolans värld ska passa för alla? Det gör den ju uppenbarligen inte. Efter B:s introduktion i tisdags fick jag en rejäl och härlig omskakning. Det finns, som B sa, ett resurskapital hos våra elever som vi inte alltid kommer åt. Jag vill kunna nå det där orörda kapitalet hos mina framtida elever! Jag vill kunna se var och en av mina elever och ge dem respons på det jag ser hos dem. Jag vill kunna stötta och stärka. "Det finns inget jag utan ett du..."

Vi har genomfört den ena nyttiga övningen efter den andra denna vecka. Övningar som jag som blivande lärare slurpar i mig och kommer att använda i mitt framtida yrkesliv. Vi har till exempel fått associera fritt på orden samhälle och berättelse. Utifrån dessa associationer har vi valt ut ord och prylar som står som grund för en liten skapelse...(ska ta med kamera och fota min lilla skapelse!) Den ena övningen leder till en annan, vi lägger pussel och bygger kunskaper på varandra. Der lauf der dinge.

Förvirringen är total. Men hör och häpna: Jag trivs!