Peppad och berikad

Dagen före dagen. Dagen före presentationen och dagen före något slags avslut.

Trist.

Veckan har rullat på bra. Det var skönt att köra igång efter helgen. Jag tror vi behövde få samla oss, smälta det vi jobbat med, inse att det vi gjort är bra och...bara få landa i det.

Vi har även denna vecka fortsatt att diskutera, söka nya möjligheter, testat, misslyckats, testat igen. Det har dock känts lättare än vad det gjorde i slutet av förra veckan och vårt performance har blivit ännu bättre. Det är en ständig process. En utmanande, spännande och härlig process.

Jag kommer att sakna vardagen på HDK (den sköna stämningen, den tillåtande atmosfären, den uteblivna stressen), jag kommer att sakna gruppen (de sokratiska samtalen, de givande diskussionerna, de härliga skratten) och jag kommer sakna själva arbetssättet. Under dessa veckor har jag inte i förväg vetat om vad dagen skulle innebära. Det har, för mig, varit oerhört befriande. Inledningsvis, då K höll hårdare i trådarna, fick vi veta en sak i taget. En sak ledde till en annan, det ena byggde på det andra. Arbetssättet har återupplivat min kreativitet. Jag har, eftersom möjligheten till planering varit begränsad, fått improvisera, utmana mig själv och lita på mig själv.

Jag kommer att bära med mig just arbetssättet i min framtida yrkesroll. Jag har, vid flera tillfällen, haft VFU i klasser där man ibland bara skulle vilja säga BRYT! Jag har haft VFU i klasser där man arbetar på rutin, där arbetssätten är likadana under många av dagens lektioner, och inte alltför sällan sker arbetet uteslutande individuellt. Behärskar man arbetssätten som erbjuds är man en vinnare. Jag har ibland upplevt att då utrymme ges för kreativitet, sker även denna på någon slags rutin, med restriktioner. Resultatet, betyget är ofta i fokus. Att lärande ska ske genom, och bygga på, individualitet, proximala utvecklingszoner och utmaningar är något som är svårt att uppnå med begränsade arbetssätt och ett enda språk.

Jag tror verkligen att man ibland behöver ta ett djupt andetag, inte tänka så förbannat mycket och bara göra. Det var en av anledningarna till att jag överhuvudtaget valde kursen. Det är dock inte helt lätt... Jag vet. Men nu har jag övat. Och jag tycker själv att jag blivit bra mycket bättre, på bara några veckor. "Go with the flow, rensa, våga, diskutera, öppna..."

Jag har börjat fila på idéer, tänkt på olika områden där man skulle kunna genomföra varianter på det jag själv fått göra och jag känner mig peppad. Jag känner mig berikad. Det känns som om jag har ett nytt arbetssätt och ett utvidgat språk att erbjuda mina framtida elever. Det känns jäkligt kul.

Jag gav mig ut på outforskat vatten och nu känns det som om jag är redo för att göra en kanonkula, eller kanske ett svandyk?