Håller jag på att bli kreativ?!

Vygotskij menade att ett bärande fenomen i kreativitet är kombinationsförmåga. Kreativitet finns överallt där en människa fantiserar, kombinerar, förändrar och skapar nytt...kan jag läsa i Leif Standbergs Vykotskij i praktiken. Just nu finner jag vår grupp vara OERHÖRT kreativ.

Arbetet har påbörjats i ett högt tempo. Vi ska tillsammans skapa ett performance till den 19/3. Pirrigt? Oroligt? Svårt? Omöjligt? Tråkigt? NEJ! Bara spännande, utmanande, intressant, fördjupande och roligt...

Idéerna flödar och diskussionerna är igång. Vid ett tillfälle idag tänkte jag på hur långt vi kommit från att ha fritt associerat på orden samhälle och berättelse. Det var ju där det började, det var där vårt gemensamma performance föddes utan att vi hade en aning om det då. Arbetssättet har varit fascinerande. En planeringsråtta som jag, har gått från att ha varit nästan nervös över att inte veta exakt vad morgondagen skulle ge, till att uppskatta varje dag på ett nästan (religiöst) obegripligt sätt. Jag är förvånad över mig själv i det avseendet. Jag njuter. OCH jag lär mig.

Jag har beskrivit det kort innan men jag måste återigen beskriva hur jag använder eller tänker på ord och begrepp på ett sätt som jag inte gjort innan. Jag diskuterar hur en rörelse, hur ett tempo, hur ett mönster, hur ett minspel, hur en bild eller hur en gångstil berättar något och spelar roll. Det är svårt att förklara...jag har absolut analyserat bilder innan och jag har absolut förstått vad en sur mungipa betyder eller vad en snabb gångstil symboliserar, men jag har inte själv skapat något utifrån den vetskapen. Det gör jag nu. Och därför tänker jag kanske annorlunda? Vygotskij hade kanske gett mig en klapp på axeln och menat att det kreativa arbetet öppnat en utvecklingszon för mig? Jag hade, i så fall, nickat och hållt med honom.