Hur vill du att samhället ska se ut?

I fredags påbörjade vi grupparbeten. Med hjälp av våra enskilda samhällen som vi skapat skulle vi nu, i en grupp på fem personer, hitta en gemensam komponent i våra fem samhällen. Vi skulle skapa ett performance utifrån den essens vi gemensamt fann.

Å herre gud. Jo, jag tänkte så! Grupparbeten kan vara knepiga ibland. Samhällena såg väldigt olika ut och jag trodde det skulle bli svårt att hitta någon slags gemensamhet i dem. Jag kände inte heller gruppmedlemmarna så väl och man vet ju aldrig hur gruppdynamiken kommer att fungera. Tänk om vi skulle bli rejält osams. Vad jobbigt! Oron var helt onödig och jag hade så fel. Vår grupp kom igång jättebra! Vi hittade, på något underligt vis, en röd tråd mellan det vi hittills skapat och kom igång med en idé oerhört fort.

Idéen byggde bland annat på orden förändring, kamp, livspussel och delar-helhet. Vi ville visa hur samhällen kan byggas på olika vis. Vi ville med hjälp av bilder visa hur samhället har varit och hur samhället kan komma att bli. Vi skapade ett färgglatt pussel som fick stå för mångfald och komplexitet. Det färgglada pusslet var inte helt lätt att lägga men alla bitarna passade till slut och resultatet var vackert. Vi skapade också ett vitt pussel som var oerhört mycket lättare att lägga. Det pusslet blev dock aldrig komplett. En svart pusselbit skulle på något vis passa in och dessvärre var det en omöjlighet...

Arbetet gick väldigt bra under både fredagen och måndagen. Jag har haft kul. Jag har lärt mig mycket. Jag har diskuterat. Jag har analyserat. Jag har fascinerats. Jag har producerat. Diskussionerna som följt arbetet har varit oerhört givande. Vad ville vi berätta med vårt performance? Hur skulle det mottas? Vi diskuterade t.ex. mönster, färg, tempo, musik och dess kopplingar till berättandet. Jag har sällan tänkt i de banorna innan.

Då vi valde att filma oss själva under pusselläggning fick jag lära mig hur man på ett oerhört simpelt sätt faktiskt kan skapa film. Jag är inte duktig på datorer och blir ofta i situationen med datorer någon som säger "Jag kan inte". Jag har funderat mycket på det där. Jag vill ju kunna vara en lärare som säger till mina elever: "Men gör en film om det! Jag hjälper er!" Jag vill kunna göra annorlunda, roliga och fräcka saker i min egen undervisning och tekniken är till stor hjälp för att uppnå detta! Med hjälp av en digitalkamera, en dator med standardprogram och lite medhavd musik skapade vår grupp något. Något som faktiskt blev bra. Något som faktiskt kan utvecklas och byggas vidare på.

I går, tisdag, redovisade vi våra performance. Jag är så imponerad! De andra två grupperna var grymma! Jag är nöjd med vad vi åstadkom och jag känner mig sjukt peppad inför det som komma skall. Nu blir det samarbete på hög nivå. Tretton enskilda individer har blivit tre grupper som framöver ska verka som en grupp.

Bring it on.