Stolt och lite mallig

Helgen bara försvann och jag har haft popcorn mellan tänderna. Tandtråd, borstning och sköljning...Till slut släppte de små bitarna taget om tandköttskanten.

Det var ganska trevligt med de små popcornflisorna mellan tänderna. De agerade som en påminnelse om fredagen. Fredagen som ju gick...STRÅLANDE!!!

Det var en härlig dag. Det var jättekul att se vad de andra grupperna arbetat med och vad de till slut kommit fram till. Jag blev tagen och förtjust i den Karin Boye-inspirerade installationen på Stadsbibilioteket. Tjejerna som skapat den var pålästa, klara och tydliga med vad de ville säga, grymma helt enkelt.

Eftersom vi var sist att presentera vårt arbete är det klart att man tänkte på hur vårt performance skulle mottas. Jag blev lite nervös. Det släppte dock så fort jag intog popcorn-position på scen. Det gick jäkligt bra. Allt fungerade superbra, alla var så duktiga. Och responsen...WOW! Jag upplevde att samtalen och frågorna, efter de andra presentationerna under dagen, gått aningen trögt. Det var därför extra roligt (och lite förvånande, eller rättare sagt omtumlande) att händerna i luften inte tycktes ta slut. Vi lyckades. Vi väckte frågor, ett visst obehag och vi gav olika tolkningsmöjligheter.

Gestaltningsarbete är nytt för mig. Kursen har varit en utmaning. Jag har stundtals känt att jag haft svårt att avgöra vad som varit bra eller mindre bra med det vi diskuterat och testat inför vårt performance. Men under fredagen kände jag mig klar över vad jag uppskattade och vad jag tyckte var bra, eller mindre bra, med de andra gruppernas presentationer. Det kändes fantastiskt! Det kändes som om jag på riktigt kunde, eller fick lov, att tycka och tänka om teater, foto och ljudinstallationer. Det kändes som om mina kunskaper numera är tillräckliga för att åtminstone försöka mig på någon slags utvärdering av andras verk. Häftigt...

Har jag gått och blivit högfärdig?! Det blev jag när jag lärde mig att cykla. Nja, jag vet inte. Inte högfärdig kanske. Men stolt. Och lite mallig.